Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

194


Sång 14.
Skidar över kärr och marker,
Skidar genom vilda skogar,
Jumalas förbrända kullar,
Hiisis kolbetäckta moar.
 Skidade en dag, och tvenne,
Men uppå den tredje dagen
Kom han till en högrest kulle,
Steg uppå ett väldigt klippblock,
Vände mot nordväst sitt öga,
90. Emot norr, utöver kärren;
Tapios gårdar då sig visa,
Deras gyllne dörrar glimma
Norrifrån, utöver kärret,
Under fjället i en småskog.
 Nu den muntre Lemminkäinen
Genast fram till stället skyndar,
Ofördröjligen sig närmar,
Träder under Tapios fönster,
Reser upp sig för att blicka
100. In igenom sjätte fönstret:
Här bo de som bytet skänka,
Villebrådets givarinnor,
Klädda uti vardagsdräkter,
Trasiga, utslitna kläder.
 Sade muntre Lemminkäinen:
»Varför, skogens härskarinna,
Är du klädd i vardagskläder,
Arbetsplagg, fullkomligt slitna?
Varför är du svart i synen,
110. Hiskelig uti ditt anlet,