Den här sidan har korrekturlästs
§ §
199
Sång 14.
Så den muntre Lemminkäinen
Länge gled omkring på skidor,
Sjöng vid skogens rand ett kväde,
Sånger tre i ödemarken,
Blidkade dess härskarinna,
Skogens herre likaledes,
Intog alla skogens tärnor,
Tjuste Tapios fagra jungfrur.
Nu i hastigt lopp de sände
240. Hiisis älg utur dess gömma
Bakom Tapiola-berget,
Ifrån Hiisi-borgens branter,
Fram till mannen, där han sökte,
I hans närhet, där han kvädde.
Själv den muntre Lemminkäinen
Låter nu sin snara falla
Över Hiisi-älgens skuldror,
Över halsen på kamelen,
Att ej mer den kunde sparka
250. Då han strök den över ryggen.
Nu den muntre Lemminkäinen
Själv till orda tog och sade:
»Skogens värd och markens herre,
Du som bor på mon, du sköne!
Mielikki, du skogsvärdinna,
Skogens blida gåvomoder!
Kom att guld utav mig taga;
Kom att välja ut mitt silver;
Bred nu ut ditt lärft på marken,
260. Lägg din linneduk, den vackra,
Länge gled omkring på skidor,
Sjöng vid skogens rand ett kväde,
Sånger tre i ödemarken,
Blidkade dess härskarinna,
Skogens herre likaledes,
Intog alla skogens tärnor,
Tjuste Tapios fagra jungfrur.
Nu i hastigt lopp de sände
240. Hiisis älg utur dess gömma
Bakom Tapiola-berget,
Ifrån Hiisi-borgens branter,
Fram till mannen, där han sökte,
I hans närhet, där han kvädde.
Själv den muntre Lemminkäinen
Låter nu sin snara falla
Över Hiisi-älgens skuldror,
Över halsen på kamelen,
Att ej mer den kunde sparka
250. Då han strök den över ryggen.
Nu den muntre Lemminkäinen
Själv till orda tog och sade:
»Skogens värd och markens herre,
Du som bor på mon, du sköne!
Mielikki, du skogsvärdinna,
Skogens blida gåvomoder!
Kom att guld utav mig taga;
Kom att välja ut mitt silver;
Bred nu ut ditt lärft på marken,
260. Lägg din linneduk, den vackra,
