Den här sidan har korrekturlästs
§ §
200
Sång 14.
Under detta guld, som glimmar,
Under silvret här, som glänser,
Att det ej till marken faller,
Icke strös omkring i gruset!»
Bort begav han sig till Pohja,
Yttrade, när dit han hunnit:
»Hiisis älg jag nu har fångat,
Invid Hiisis åkerändar;
Giv mig, gumma, nu din dotter,
270. Skänk mig nu den unga bruden!»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Svarar honom då och säger:
»Då först ger jag dig min dotter,
Skänker dig den unga bruden,
När du betslat stora springarn,
Tyglat bruna Hiisi-hingsten,
Hiisis häst, som fradga frustar,
Ytterst uppå Hiisis lindor.»
Nu den muntre Lemminkäinen
280. Fattade sitt gyllne betsel,
Tog sitt grimskaft utav silver,
Gick att söka Hiisi-hästen,
Fålen med den gula manen,
Ytterst uppå Hiisis lindor.
Fram med raska steg han styrde,
Vandrade åstad med snabbhet,
Till det gröna åkerfältet,
Till den helga åkerrenen;
Här han hästen efterspanar,
290. Fålen med den gula manen,
Under silvret här, som glänser,
Att det ej till marken faller,
Icke strös omkring i gruset!»
Bort begav han sig till Pohja,
Yttrade, när dit han hunnit:
»Hiisis älg jag nu har fångat,
Invid Hiisis åkerändar;
Giv mig, gumma, nu din dotter,
270. Skänk mig nu den unga bruden!»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Svarar honom då och säger:
»Då först ger jag dig min dotter,
Skänker dig den unga bruden,
När du betslat stora springarn,
Tyglat bruna Hiisi-hingsten,
Hiisis häst, som fradga frustar,
Ytterst uppå Hiisis lindor.»
Nu den muntre Lemminkäinen
280. Fattade sitt gyllne betsel,
Tog sitt grimskaft utav silver,
Gick att söka Hiisi-hästen,
Fålen med den gula manen,
Ytterst uppå Hiisis lindor.
Fram med raska steg han styrde,
Vandrade åstad med snabbhet,
Till det gröna åkerfältet,
Till den helga åkerrenen;
Här han hästen efterspanar,
290. Fålen med den gula manen,
