Den här sidan har korrekturlästs
§ §
200
Sång 14.
Ned på hästen, över manen,
Uppå Hiisi-bläsens länder.
Därpå muntre Lemminkäinen
Gick att Hiisis häst betrakta,
Att på nära håll bese den,
Tog till orda själv och sade:
»Hiitolas ypperlige fåle,
Bergets häst som fradga frustar!
Räck nu fram den gyllne nosen,
330. Stick nu in ditt silverhuvud
Uti dessa gyllne betsel,
Detta remtyg utav silver!
Illa skall jag ej dig hålla,
Icke åka alltför mycket:
Blott en ringa väg jag färdas,
Blott ett obetydligt stycke,
Dit, till Pohja-gårdens stugor,
Till min stränga svärmors boning;
Ej jag vill dig slå med snärten,
340. Icke smälla till med spöet:
Slår dig sakta blott med silke,
Med en klädeslist allenast.»
Nu den bruna Hiisi-hingsten,
Hiisis häst, som fradga frustar,
Sträcker fram den gyllne nosen,
Tränger in sitt silverhuvud
Uti Ahtis gyllne betsel,
I hans remtyg utav silver.
Så den muntre Lemminkäinen
350. Tyglade den stora hästen,
Uppå Hiisi-bläsens länder.
Därpå muntre Lemminkäinen
Gick att Hiisis häst betrakta,
Att på nära håll bese den,
Tog till orda själv och sade:
»Hiitolas ypperlige fåle,
Bergets häst som fradga frustar!
Räck nu fram den gyllne nosen,
330. Stick nu in ditt silverhuvud
Uti dessa gyllne betsel,
Detta remtyg utav silver!
Illa skall jag ej dig hålla,
Icke åka alltför mycket:
Blott en ringa väg jag färdas,
Blott ett obetydligt stycke,
Dit, till Pohja-gårdens stugor,
Till min stränga svärmors boning;
Ej jag vill dig slå med snärten,
340. Icke smälla till med spöet:
Slår dig sakta blott med silke,
Med en klädeslist allenast.»
Nu den bruna Hiisi-hingsten,
Hiisis häst, som fradga frustar,
Sträcker fram den gyllne nosen,
Tränger in sitt silverhuvud
Uti Ahtis gyllne betsel,
I hans remtyg utav silver.
Så den muntre Lemminkäinen
350. Tyglade den stora hästen,
