Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

201


Sång 14.
Bär vid bältet fålens tömmar,
Hingstens betseltyg på axeln.
 Sökte en dag, sökte tvenne,
Men uppå den tredje dagen
Steg han på en högrest kulle,
Klev på ryggen av ett stenblock,
Uppslog ögat emot öster,
Vände huvudet mot solen,
Såg då hästen uppå sanden,
300. Fålens gula man bland granar:
Lågor sprakade ur manen,
Rök utur dess hår sig trängde.
 Härvid säger Lemminkäinen:
»O du Ukko, högst bland gudar,
Ukko, du som uppbär molnen,
Som behärskar himlens strömoln!
Låt nu himlavalvet öppnas,
Uppslå luftens rymd likt fönster,
Och låt järnhårt hagel falla,
310. Sänd ett isigt kylningsmedel
Ned på hästen, över manen,
Över Hiisi-bläsens länder!»
 Ukko, skaparen däruppe,
Jumala därovan molnen
River fästet nu i stycken,
Himlens lock i tvenne delar,
Sänder isregn uti skurar,
Hagel, hårda såsom järnet,
Mindre än en fåles huvud,
320. Större än ett mänskohuvud,