Den här sidan har korrekturlästs
§ §
221
Sång 15.
Flyger surrande tillbaka,
Brummande han återvänder,
Med i honing vätta vingar,
Fjädrar, dränkta uti blomsaft.
Därpå Lemminkäinens moder
Tager detta läkemedel,
Smörjer därmed nu den svage,
Söker så att honom bota;
Ingen hjälp dock härav vinnes,
420. Mannen får hon ej att tala.
Upp hon hov sin röst och sade:
»Mehiläinen, lilla fågel!
Flyg nu bort till andra trakter,
Över nio hav dig skynda,
Till en ö på öppna fjärden,
Till det honingsrika landet,
Fram till Tuuris nya stuga,
Palvonens ej täckta boning,
Där en ljuvlig honing finnes,
430. Ett förträffligt läkemedel,
Som för ådror väl sig ägnar,
Som är lämpeligt för ledbrott;
Hämta detta läkemedel,
Denna underbara salva,
Att av mig på såren bredas,
Över dessa skador smörjas!»
Mehiläinen, flinke karlen,
Flög på snabba vingar åter,
Över alla nio haven
440. Och ett tionde till hälften,
Brummande han återvänder,
Med i honing vätta vingar,
Fjädrar, dränkta uti blomsaft.
Därpå Lemminkäinens moder
Tager detta läkemedel,
Smörjer därmed nu den svage,
Söker så att honom bota;
Ingen hjälp dock härav vinnes,
420. Mannen får hon ej att tala.
Upp hon hov sin röst och sade:
»Mehiläinen, lilla fågel!
Flyg nu bort till andra trakter,
Över nio hav dig skynda,
Till en ö på öppna fjärden,
Till det honingsrika landet,
Fram till Tuuris nya stuga,
Palvonens ej täckta boning,
Där en ljuvlig honing finnes,
430. Ett förträffligt läkemedel,
Som för ådror väl sig ägnar,
Som är lämpeligt för ledbrott;
Hämta detta läkemedel,
Denna underbara salva,
Att av mig på såren bredas,
Över dessa skador smörjas!»
Mehiläinen, flinke karlen,
Flög på snabba vingar åter,
Över alla nio haven
440. Och ett tionde till hälften,
