Den här sidan har korrekturlästs
§ §
230
Sång 16.
Över en och tvenne kullar,
Träder slutligt på en tredje,
Bär på axeln gyllne yxan
Med dess vackra skaft av koppar;
Av en asp till slut han mötes:
Tvenne famnar hög är aspen.
Denna asp han nu vill nedslå,
Vill med yxan fälla trädet;
Aspen yttrar då och säger,
30. Tar till orda själv och talar:
»Man, vad vill du här utav mig,
Säg mig, vad av mig du önskar?»
Unge Sampsa Pellervoinen
Yttrar dessa ord och säger:
»Detta vill jag här utav dig,
Detta söker och begär jag:
Trä till Väinämöinens farkost,
Till den båt som sångarn bygger!»
Aspen svarar mycket sinnrikt,
40. Hundragrenigt säger trädet:
»Gjord till farkost, skall jag läcka,
Sjunka, om till båt jag timras:
Full av hål min stam har blivit,
Ty i sommar trenne gånger
Masken ätit har mitt hjärta,
Vilat över mina rötter!»
Unge Sampsa Pellervoinen
Styr nu vidare sin kosa,
Vandrar eftertänksamt framåt,
50. Till mot norr belägna nejder.
Träder slutligt på en tredje,
Bär på axeln gyllne yxan
Med dess vackra skaft av koppar;
Av en asp till slut han mötes:
Tvenne famnar hög är aspen.
Denna asp han nu vill nedslå,
Vill med yxan fälla trädet;
Aspen yttrar då och säger,
30. Tar till orda själv och talar:
»Man, vad vill du här utav mig,
Säg mig, vad av mig du önskar?»
Unge Sampsa Pellervoinen
Yttrar dessa ord och säger:
»Detta vill jag här utav dig,
Detta söker och begär jag:
Trä till Väinämöinens farkost,
Till den båt som sångarn bygger!»
Aspen svarar mycket sinnrikt,
40. Hundragrenigt säger trädet:
»Gjord till farkost, skall jag läcka,
Sjunka, om till båt jag timras:
Full av hål min stam har blivit,
Ty i sommar trenne gånger
Masken ätit har mitt hjärta,
Vilat över mina rötter!»
Unge Sampsa Pellervoinen
Styr nu vidare sin kosa,
Vandrar eftertänksamt framåt,
50. Till mot norr belägna nejder.
