Den här sidan har korrekturlästs
§ §
231
Sång 16.
Här en fura honom möter,
Av sex famnars höjd är furan;
Trädet slår han då med yxan,
Hugger till det med sin bila,
Spörjer därvid så och säger:
»Fura, skulle du väl duga
Till den båt som Väinö bygger,
Till den gode sängarns farkost?»
Furan faller in och säger,
60. Höjer vresig själv sin stämma:
»Ej av mig en båt kan bliva,
Ej, med vränger sex, en farkost;
Jag är full av svåra skador,
Ty i sommar trenne gånger
Korpen i min topp har skränat,
Kråkan i min krona kraxat!»
Unge Sampsa Pellervoinen
Styr allt vidare sin kosa,
Vandrar eftertänksamt framåt,
70. Bort till nejderna mot söder;
Här ett ekträd honom möter,
Nio famnar tjock är eken.
Och han spörjer nu och säger:
»Ek, du kunde kanske bliva
Moderträ uti en farkost,
Bottenträ uti en krigsbåt?»
Eken svarar honom fyndigt,
Fintligt detta fruktträd säger:
»Jag helt visst till virke duger,
80. Till ett moderträ i båten;
Av sex famnars höjd är furan;
Trädet slår han då med yxan,
Hugger till det med sin bila,
Spörjer därvid så och säger:
»Fura, skulle du väl duga
Till den båt som Väinö bygger,
Till den gode sängarns farkost?»
Furan faller in och säger,
60. Höjer vresig själv sin stämma:
»Ej av mig en båt kan bliva,
Ej, med vränger sex, en farkost;
Jag är full av svåra skador,
Ty i sommar trenne gånger
Korpen i min topp har skränat,
Kråkan i min krona kraxat!»
Unge Sampsa Pellervoinen
Styr allt vidare sin kosa,
Vandrar eftertänksamt framåt,
70. Bort till nejderna mot söder;
Här ett ekträd honom möter,
Nio famnar tjock är eken.
Och han spörjer nu och säger:
»Ek, du kunde kanske bliva
Moderträ uti en farkost,
Bottenträ uti en krigsbåt?»
Eken svarar honom fyndigt,
Fintligt detta fruktträd säger:
»Jag helt visst till virke duger,
80. Till ett moderträ i båten;
