Den här sidan har korrekturlästs
§ §
234
Sång 16.
Går att trollord sig förskaffa,
Går att snärjeord sig hämta,
Överströr ett fält med renar,
Stugans sparre med ekorrar:
Många ord han härvid erhöll,
Alla likväl utan verkan.
Eftersinnar och begrundar:
»Hundra ord helt visst jag finner
Uti Tuonis eget hemvist,
150. Manalas urgamla boning.»
Går att söka ord hos Tuoni,
Vishetsspråk i Manas boning;
Bort med raska steg han hastar,
Går en vecka genom småskog,
Går en annan genom häggskog,
Tredje veckan genom enskog:
Ser då Manas ö på avstånd,
Tuonis kulle fjärran skymta.
Gamle trygge Väinämöinen
160. Höjer då sin röst och ropar
Vid den svarta Tuoni-älven,
Uti Manala, det låga:
»Hämta båt, du Tuonis dotter,
Kom med färjan, Manas tärna,
Att jag kommer över sundet,
Att jag slipper över älven!»
Det var Tuonis lilla dotter,
Manalas kortväxta tärna,
Kläder sköljde hon vid stranden,
170. Klappade som bäst sitt byke
Går att snärjeord sig hämta,
Överströr ett fält med renar,
Stugans sparre med ekorrar:
Många ord han härvid erhöll,
Alla likväl utan verkan.
Eftersinnar och begrundar:
»Hundra ord helt visst jag finner
Uti Tuonis eget hemvist,
150. Manalas urgamla boning.»
Går att söka ord hos Tuoni,
Vishetsspråk i Manas boning;
Bort med raska steg han hastar,
Går en vecka genom småskog,
Går en annan genom häggskog,
Tredje veckan genom enskog:
Ser då Manas ö på avstånd,
Tuonis kulle fjärran skymta.
Gamle trygge Väinämöinen
160. Höjer då sin röst och ropar
Vid den svarta Tuoni-älven,
Uti Manala, det låga:
»Hämta båt, du Tuonis dotter,
Kom med färjan, Manas tärna,
Att jag kommer över sundet,
Att jag slipper över älven!»
Det var Tuonis lilla dotter,
Manalas kortväxta tärna,
Kläder sköljde hon vid stranden,
170. Klappade som bäst sitt byke
