Den här sidan har korrekturlästs
§ §
233
Sång 16.
Fastslog båtens vränger upptill,
Lade brädkant över brädkant.
När han fästat båtens vränger,
Sammanfogat bordens kanter,
Trenne ord ännu han saknar
För att fästa sidoborden,
För att resa båtens förstäv,
För att sluta akterstäven.
Gamle trygge Väinämöinen,
120. Den evärdelige siarn,
Yttrar då ett ord och säger:
»Ve mig arme, ve min levnad!
Ej min båt på vattnet kommer,
Ej i sjön min nya farkost!»
Eftertänker, överlägger,
Var han kunde orden finna,
Trolldomsorden sig förskaffa,
Om kanske från svalors hjässor,
Om från huvuden av svanor,
130. Eller från en gåsflocks skuldror?
Går att trollord sig förskaffa,
Dödar nu en mängd av svanor
Och av gäss en ymnig skara,
Dödar ändlöst många svalor:
Ej ett enda ord han finner,
Icke ens ett halvt han vinner.
Eftertänker, överlägger:
»Hundra ord helt visst det funnes
Under sommarrenens tunga,
140. På den vita ekorrns läppar.»
Lade brädkant över brädkant.
När han fästat båtens vränger,
Sammanfogat bordens kanter,
Trenne ord ännu han saknar
För att fästa sidoborden,
För att resa båtens förstäv,
För att sluta akterstäven.
Gamle trygge Väinämöinen,
120. Den evärdelige siarn,
Yttrar då ett ord och säger:
»Ve mig arme, ve min levnad!
Ej min båt på vattnet kommer,
Ej i sjön min nya farkost!»
Eftertänker, överlägger,
Var han kunde orden finna,
Trolldomsorden sig förskaffa,
Om kanske från svalors hjässor,
Om från huvuden av svanor,
130. Eller från en gåsflocks skuldror?
Går att trollord sig förskaffa,
Dödar nu en mängd av svanor
Och av gäss en ymnig skara,
Dödar ändlöst många svalor:
Ej ett enda ord han finner,
Icke ens ett halvt han vinner.
Eftertänker, överlägger:
»Hundra ord helt visst det funnes
Under sommarrenens tunga,
140. På den vita ekorrns läppar.»
