Den här sidan har korrekturlästs
§ §
275
Sång 18.
Samlar upp från forsen stenar,
Hettar dem, tillreds för badet;
Vatten bär hon upp ur källan,
Ur dess lättupprörda vågor,
Bryter sig en kvast i skogen,
Liten kärlekskvast i lunden;
Honingskvasten upp hon mjukar
Uppå honingstenens ända;
Gör sig sedan lut av surmjölk,
300. Såpa hon av märg bereder,
Såpa som sig hastigt löddrar,
Hastigt löddrar sig och fradgar,
För att tvätta friarns huvud,
Att hans lemmar engång rentvå.
Själve smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Smider snart vad jungfrun önskat,
Gör åt henne huvudsmycken,
Under det att bastun värmes,
310. Medan badet ombesörjes,
Bringar dem i hennes händer;
Systern yttrar då och säger:
»Bastun har jag redan eldat,
Gjort ditt varma imbad färdigt,
Alla kvastar upp jag mjukat,
Kärlekskvastarna jag uppblött:
Bada, broder, överskölj dig
Huru mycket du behagar,
Tvätta håret rent, som linet,
320. Skölj ditt anlet’ vitt, som drivan!
Hettar dem, tillreds för badet;
Vatten bär hon upp ur källan,
Ur dess lättupprörda vågor,
Bryter sig en kvast i skogen,
Liten kärlekskvast i lunden;
Honingskvasten upp hon mjukar
Uppå honingstenens ända;
Gör sig sedan lut av surmjölk,
300. Såpa hon av märg bereder,
Såpa som sig hastigt löddrar,
Hastigt löddrar sig och fradgar,
För att tvätta friarns huvud,
Att hans lemmar engång rentvå.
Själve smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Smider snart vad jungfrun önskat,
Gör åt henne huvudsmycken,
Under det att bastun värmes,
310. Medan badet ombesörjes,
Bringar dem i hennes händer;
Systern yttrar då och säger:
»Bastun har jag redan eldat,
Gjort ditt varma imbad färdigt,
Alla kvastar upp jag mjukat,
Kärlekskvastarna jag uppblött:
Bada, broder, överskölj dig
Huru mycket du behagar,
Tvätta håret rent, som linet,
320. Skölj ditt anlet’ vitt, som drivan!
