Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

287


Sång 18.
Smeden Ilmari du väljer,
Tar en man med svettig panna;
Jämt du får hans skjorta skölja,
Ständigt smedens huvud tvätta!»
 Dottern svarade och sade,
Yttrade och tog till orda:
»Väinö vill jag icke hava,
Vill en åldrig man ej vårda;
Blott besvär en gubbe giver,
660. Endast tråk en åldrig make.»
 Nu den gamle Väinämöinen
Först till Pohja-gården hinner,
Skjuter då det röda skeppet,
Sin med vadmal klädda farkost,
Upp på stålbesmidda rullar,
Strandens kopparklädda stockar;
Stiger sedan in i stugan,
Träder under takets fogning,
Tar till orda där, på golvet,
670. Invid dörren, under sparren,
Höjer nu sin röst och säger,
Yttrar dessa ord och frågar:
»Jungfru, vill du med mig följa,
Som min egen vän för evigt;
Vill du bli min livstidsmaka,
Bli en duva vid min sida?»
 Det var Pohjas sköna tärna,
Själv hon skyndar sig att svara:
»Har då nu du båten timrat,
680. Byggt det stora svkeppet fördigt,