Den här sidan har korrekturlästs
§ §
286
Sång 18.
»Den som åker fram i släde,
Som i brokig skrinda nalkas
Över land, vid Sima-holmen,
Det är smeden Ilmarinen:
Tomma skenet blott han medför,
Har sin släde full av trollord.
»När de träda in i stugan,
Bör du mjöd i stopet hämta,
I ett kärl med tvenne handtag;
630. Giv då stopet i dens händer,
"Som du vill som maka följa,
Giv det åt den gamle Väinö,
Som har gods och guld i skeppet,
Som i båten skatter medför!»
Det var Pohjas sköna dotter,
Sinnrikt svarar hon och säger:
»O min moder, som mig burit,
Du min egen fostrarinna!
Gods jag icke efterfikar,
640. Bryr mig ej om mannavishet,
Föredrager mannafägring,
Aktar mer gestaltens skönhet.
Också ha väl aldrig hittills
Jungfrur här försålts för pengar;
Utan gods och håvor vill jag
Följa smeden Ilmarinen,
Honom, som har smidit Sampo,
Som det granna locket hamrat.»
Sade Pohjolas värdinna:
650. »O du insiktslösa toka!
Som i brokig skrinda nalkas
Över land, vid Sima-holmen,
Det är smeden Ilmarinen:
Tomma skenet blott han medför,
Har sin släde full av trollord.
»När de träda in i stugan,
Bör du mjöd i stopet hämta,
I ett kärl med tvenne handtag;
630. Giv då stopet i dens händer,
"Som du vill som maka följa,
Giv det åt den gamle Väinö,
Som har gods och guld i skeppet,
Som i båten skatter medför!»
Det var Pohjas sköna dotter,
Sinnrikt svarar hon och säger:
»O min moder, som mig burit,
Du min egen fostrarinna!
Gods jag icke efterfikar,
640. Bryr mig ej om mannavishet,
Föredrager mannafägring,
Aktar mer gestaltens skönhet.
Också ha väl aldrig hittills
Jungfrur här försålts för pengar;
Utan gods och håvor vill jag
Följa smeden Ilmarinen,
Honom, som har smidit Sampo,
Som det granna locket hamrat.»
Sade Pohjolas värdinna:
650. »O du insiktslösa toka!
