Den här sidan har korrekturlästs
§ §
290
Sång 19.
Färdig bliver den du väntat,
Redo, den du hem skall föra,
När du upplöjt huggormsåkern,
Vänt det ormuppfyllda fältet,
Utan att din plog sig höjer,
Utan att dess billar darra,
Samma fält som Hiisi upplöjt,
Och där Lempo fåror ristat
Med av koppar smidda billar,
30. Med sitt eldigt vassa plogbett:
Städse har min son, den arme,
Lämnat åkern plöjd till hälften.»
Därpå smeden Ilmarinen
Träder in i jungfruburen,
Yttrar själv och tar till orda:
»Nattens mö, du skymningstärna!
Minns du väl ännu i tiden,
Då jag Sampo sammansmidde,
Hamrade det granna locket,
40. Hur du svor ett heligt löfte
Inför Gud, den uppenbare,
Inför hans, den högstes, anlet’,
Hur ett säkert hopp du gav mig,
Att du ville bli min maka,
Bli min livstidsvän för evigt,
Bli en duva vid min sida?
Nu vill ej din mor dig giva,
Vill ej skänka mig sin dotter
Förrn jag upplöjt huggormsåkern,
50. Vänt det ormuppfyllda fältet.»
Redo, den du hem skall föra,
När du upplöjt huggormsåkern,
Vänt det ormuppfyllda fältet,
Utan att din plog sig höjer,
Utan att dess billar darra,
Samma fält som Hiisi upplöjt,
Och där Lempo fåror ristat
Med av koppar smidda billar,
30. Med sitt eldigt vassa plogbett:
Städse har min son, den arme,
Lämnat åkern plöjd till hälften.»
Därpå smeden Ilmarinen
Träder in i jungfruburen,
Yttrar själv och tar till orda:
»Nattens mö, du skymningstärna!
Minns du väl ännu i tiden,
Då jag Sampo sammansmidde,
Hamrade det granna locket,
40. Hur du svor ett heligt löfte
Inför Gud, den uppenbare,
Inför hans, den högstes, anlet’,
Hur ett säkert hopp du gav mig,
Att du ville bli min maka,
Bli min livstidsvän för evigt,
Bli en duva vid min sida?
Nu vill ej din mor dig giva,
Vill ej skänka mig sin dotter
Förrn jag upplöjt huggormsåkern,
50. Vänt det ormuppfyllda fältet.»
