Den här sidan har korrekturlästs
§ §
291
Sång 19.
Hjälp hos jungfrun nu han finner,
Detta råd hon giver honom:
»Hör mig smed, o Ilmarinen,
Du en hamrare evärdlig!
Forma dig en gyllne plogbill,
Gör den omsorgsfullt av silver;
Därmed kan du fältet plöja,
Därmed huggormsåkern vända.»
Det var smeden Ilmarinen,
60. Guld han kastade i ässjan,
Silver in i smideshärden:
Härav smidde han en guldplog,
Smidde sedan tvenne järnskor
Och av stål en benbeklädnad.
Dessa nu han på sig drager,
Fäster skenorna kring benen,
Kläder sig i kopparbrynja,
Spänner sig i stålsmitt bälte,
Pådrar järnbesmidda handskar,
70. Vantar, av två stenar gjorda,
Tar den eldigt snabbe fålen,
Spänner hästen uti redet,
Och går ut att åkern plöja,
Att på fältet fåror rista.
Ormar vimlade på åkern,
Huvud väste vilt vid huvud;
Smeden tager då till orda:
Ormbesvärjelse
v. 78—90.
»O du orm, som Gud har skapat!
Vem har lyftat upp ditt huvud,
80. Vem har väl befallt och bjudit,
Detta råd hon giver honom:
»Hör mig smed, o Ilmarinen,
Du en hamrare evärdlig!
Forma dig en gyllne plogbill,
Gör den omsorgsfullt av silver;
Därmed kan du fältet plöja,
Därmed huggormsåkern vända.»
Det var smeden Ilmarinen,
60. Guld han kastade i ässjan,
Silver in i smideshärden:
Härav smidde han en guldplog,
Smidde sedan tvenne järnskor
Och av stål en benbeklädnad.
Dessa nu han på sig drager,
Fäster skenorna kring benen,
Kläder sig i kopparbrynja,
Spänner sig i stålsmitt bälte,
Pådrar järnbesmidda handskar,
70. Vantar, av två stenar gjorda,
Tar den eldigt snabbe fålen,
Spänner hästen uti redet,
Och går ut att åkern plöja,
Att på fältet fåror rista.
Ormar vimlade på åkern,
Huvud väste vilt vid huvud;
Smeden tager då till orda:
Ormbesvärjelse
v. 78—90.
»O du orm, som Gud har skapat!
Vem har lyftat upp ditt huvud,
80. Vem har väl befallt och bjudit,
