Den här sidan har korrekturlästs
§ §
292
Sång 19.
Att din skalle skall stå upprätt,
Att din hals sig styv skall höja?
Gå med skyndsamhet ur vägen,
Smyg dig bort bland markens höstubb
Kryp, du lede, i en rishög,
Göm dig genast uti gräset!
Om du där ditt huvud höjer,
Skall av Ukko själv det krossas,
Av hans pilars vassa ståludd,
90. Av hans hagel, hårt som järnet!»
Huggormsåkern nu han plöjer,
Fårar fältet, fullt av ormar,
Lyfter ormar upp på tegen,
Den av plogen vända marken,
Säger, när han återkommit:
»Nu jag upplöjt huggormsåkern,
Vänt det ormuppfyllda fältet,
Dragit fåror på dess tegar:
Skall ej jungfrun nu mig givas,
100. Ej min älskling ren mig skänkas?»
Det var Pohjolas värdinna,
Hon till orda tog och sade:
»Då skall dig min dotter givas,
Då skall jungfrun här dig skänkas,
När du Tuonis björn har fångat,
När du Manas ulv har betslat
Fjärran uti Tuoni-skogen,
Längst vid Manas landamären;
Flundra män dem gått att fånga,
110. Icke en har återkommit.»
Att din hals sig styv skall höja?
Gå med skyndsamhet ur vägen,
Smyg dig bort bland markens höstubb
Kryp, du lede, i en rishög,
Göm dig genast uti gräset!
Om du där ditt huvud höjer,
Skall av Ukko själv det krossas,
Av hans pilars vassa ståludd,
90. Av hans hagel, hårt som järnet!»
Huggormsåkern nu han plöjer,
Fårar fältet, fullt av ormar,
Lyfter ormar upp på tegen,
Den av plogen vända marken,
Säger, när han återkommit:
»Nu jag upplöjt huggormsåkern,
Vänt det ormuppfyllda fältet,
Dragit fåror på dess tegar:
Skall ej jungfrun nu mig givas,
100. Ej min älskling ren mig skänkas?»
Det var Pohjolas värdinna,
Hon till orda tog och sade:
»Då skall dig min dotter givas,
Då skall jungfrun här dig skänkas,
När du Tuonis björn har fångat,
När du Manas ulv har betslat
Fjärran uti Tuoni-skogen,
Längst vid Manas landamären;
Flundra män dem gått att fånga,
110. Icke en har återkommit.»
