Den här sidan har korrekturlästs
§ §
312
Sång 20.
Föds dock icke utan vatten,
Icke utan häftig låga.
»Humlen, Remunens avkomling,
Stacks som liten ned i jorden,
Plöjdes ormslång ned i myllan,
Sättes, stor som nässelplantan,
Nära intill Kalevas källa
Ner i Osmo-åkerns jordvall;
Därav uppsköt då en telning,
150. Höjde sig en ljusgrön stängel,
I ett litet träd den uppsteg,
Klängde upp uti dess krona.
»Lyckans gubbe sådde kornet
I den nya Osmo-åkern;
Kornet frodades förträffligt,
Växte väl och sköt i höjden
I ett hörn av Osmo-åkern,
Uppå Kaleva-sonens svedland.
»När en liten tid förlidit,
160. Susar humlen ren i trädet,
Viskar kornet uppå åkern,
Sorlar källans vatten sakta:
»När månn’ vi tillsamman komma,
När månn’ vi varandra möta?
Ledsamt är att ensam leva,
Bättre två och tre tillsamman
»Osmotar, som ölet brygger,
Tärnan som bereder spisöl,
Gick att plocka korn från åkern,
170. Tog sex korn från sädesaxet,
Icke utan häftig låga.
»Humlen, Remunens avkomling,
Stacks som liten ned i jorden,
Plöjdes ormslång ned i myllan,
Sättes, stor som nässelplantan,
Nära intill Kalevas källa
Ner i Osmo-åkerns jordvall;
Därav uppsköt då en telning,
150. Höjde sig en ljusgrön stängel,
I ett litet träd den uppsteg,
Klängde upp uti dess krona.
»Lyckans gubbe sådde kornet
I den nya Osmo-åkern;
Kornet frodades förträffligt,
Växte väl och sköt i höjden
I ett hörn av Osmo-åkern,
Uppå Kaleva-sonens svedland.
»När en liten tid förlidit,
160. Susar humlen ren i trädet,
Viskar kornet uppå åkern,
Sorlar källans vatten sakta:
»När månn’ vi tillsamman komma,
När månn’ vi varandra möta?
Ledsamt är att ensam leva,
Bättre två och tre tillsamman
»Osmotar, som ölet brygger,
Tärnan som bereder spisöl,
Gick att plocka korn från åkern,
170. Tog sex korn från sädesaxet,
