Den här sidan har korrekturlästs
§ §
313
Sång 20.
Knoppar sju från humlens stängel,
Öste åtta slevar vatten,
Ställde grytan över elden,
Bragte blandningen att koka;
Öl av kornet hon beredde
Under sommarns bråda dagar,
Ytterst på en dimmig udde,
Spetsen av en töcknig holme,
I ett nygjort kar, på bottnen,
180. I en så av björkträd fogad.
»Ölet fick hon bryggt omsider,
Men hon fick det ej att jäsa;
Eftertänkte, överlade,
Yttrade ett ord och sade:
»Vad skall härtill än man hämta,
Vad kan vidare behövas
För att ölet måtte jäsa,
Att till skumning drycken komme?»
»Kalevatar, sköna tärnan,
190. Flickan med de fina fingrar,
Hon som alltid snabbt sig rörer,
Alltid lika flink på foten,
Framgick över golvets fogning,
Mitt på stugans golv sig svängde,
Ombesörjde ett och annat
Mitt emellan tvenne kittlar;
Såg en sticka uppå golvet.
Upptog stickan då från golvet.
»Vände stickan, såg uppå den:
200. »Vad månn’ därav kunde bliva
Öste åtta slevar vatten,
Ställde grytan över elden,
Bragte blandningen att koka;
Öl av kornet hon beredde
Under sommarns bråda dagar,
Ytterst på en dimmig udde,
Spetsen av en töcknig holme,
I ett nygjort kar, på bottnen,
180. I en så av björkträd fogad.
»Ölet fick hon bryggt omsider,
Men hon fick det ej att jäsa;
Eftertänkte, överlade,
Yttrade ett ord och sade:
»Vad skall härtill än man hämta,
Vad kan vidare behövas
För att ölet måtte jäsa,
Att till skumning drycken komme?»
»Kalevatar, sköna tärnan,
190. Flickan med de fina fingrar,
Hon som alltid snabbt sig rörer,
Alltid lika flink på foten,
Framgick över golvets fogning,
Mitt på stugans golv sig svängde,
Ombesörjde ett och annat
Mitt emellan tvenne kittlar;
Såg en sticka uppå golvet.
Upptog stickan då från golvet.
»Vände stickan, såg uppå den:
200. »Vad månn’ därav kunde bliva
