Den här sidan har korrekturlästs
§ §
317
Sång 20.
Hämta den i jungfruns händer,
Hit på Osmo-dotterns skuldra!»
»Mården med det gyllne bröstet
Nog förstod att skyndsamt springa,
Lopp med hast den långa vägen,
Hållen snart tillryggalade,
Över en älv, långs en annan,
Snett utöver tredje älven,
Sprang till björnens stenrösgrotta,
300. Djupa hålan mellan klippor,
Där de bistra björnar slogos,
Levde än i all sin vildhet
På en klippgrund, fast som järnet,
På en häll, så hård som stålet.
Fradga föll från björnens käftar,
Dregel dröp ur vilda gapet;
Mården tog i tassen fradga,
Lät i näven dreglet drypa,
Förde det i tärnans händer,
310. I den goda jungfruns fingrar.
»Jungfrun kastar det i ölet,
Osmo-dottern i sitt spisöl,
Ölet börjar dock ej jäsa,
Mannadrycken fradgar icke.
»Osmotar, som ölet brygger,
Tärnan, som bereder spisöl,
Eftersinnade beständigt:
»Vad kan vidare behövas,
För att ölet måtte jäsa,
320. Att till skumning drycken komme?»
Hit på Osmo-dotterns skuldra!»
»Mården med det gyllne bröstet
Nog förstod att skyndsamt springa,
Lopp med hast den långa vägen,
Hållen snart tillryggalade,
Över en älv, långs en annan,
Snett utöver tredje älven,
Sprang till björnens stenrösgrotta,
300. Djupa hålan mellan klippor,
Där de bistra björnar slogos,
Levde än i all sin vildhet
På en klippgrund, fast som järnet,
På en häll, så hård som stålet.
Fradga föll från björnens käftar,
Dregel dröp ur vilda gapet;
Mården tog i tassen fradga,
Lät i näven dreglet drypa,
Förde det i tärnans händer,
310. I den goda jungfruns fingrar.
»Jungfrun kastar det i ölet,
Osmo-dottern i sitt spisöl,
Ölet börjar dock ej jäsa,
Mannadrycken fradgar icke.
»Osmotar, som ölet brygger,
Tärnan, som bereder spisöl,
Eftersinnade beständigt:
»Vad kan vidare behövas,
För att ölet måtte jäsa,
320. Att till skumning drycken komme?»
