Den här sidan har korrekturlästs
§ §
318
Sång 20.
»Kalevatar, sköna tärnan,
Flickan med de fina fingrar,
Hon, som alltid snabbt sig rörer,
Alltid lika flink på foten,
Framgick över golvets fogning,
Mitt på stugans golv sig svängde,
Ombesörjde ett och annat
Mitt emellan tvenne kittlar,
Varseblev ett gräs på golvet.
330. Upptog gräset då från golvet.
»Vände gräset, såg uppå det:
»Vad månn’ därav kunde bliva
I den sköna jungfruns händer,
I den goda tärnans fingrar,
Om i hennes hand det hämtas,
I den goda jungfruns fingrar?»
»Bringar det i hennes händer,
I den goda tärnans fingrar;
Jungfrun sina händer gnuggar,
340. Gnider dem emot varandra,
Så ett litet bi hon skapar,
Låter Mehiläinen födas.
»Börjar nu sin fågel lära,
Undervisar lilla biet:
»Mehiläinen, flinka fågel,
Lilla kung bland ängens blommor,
Flyg nu hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder, dit jag manar:
Till en ö på öppna fjärden,
350. Till en klippa uti havet,
Flickan med de fina fingrar,
Hon, som alltid snabbt sig rörer,
Alltid lika flink på foten,
Framgick över golvets fogning,
Mitt på stugans golv sig svängde,
Ombesörjde ett och annat
Mitt emellan tvenne kittlar,
Varseblev ett gräs på golvet.
330. Upptog gräset då från golvet.
»Vände gräset, såg uppå det:
»Vad månn’ därav kunde bliva
I den sköna jungfruns händer,
I den goda tärnans fingrar,
Om i hennes hand det hämtas,
I den goda jungfruns fingrar?»
»Bringar det i hennes händer,
I den goda tärnans fingrar;
Jungfrun sina händer gnuggar,
340. Gnider dem emot varandra,
Så ett litet bi hon skapar,
Låter Mehiläinen födas.
»Börjar nu sin fågel lära,
Undervisar lilla biet:
»Mehiläinen, flinka fågel,
Lilla kung bland ängens blommor,
Flyg nu hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder, dit jag manar:
Till en ö på öppna fjärden,
350. Till en klippa uti havet,
