Den här sidan har korrekturlästs
§ §
324
Sång 20.
Lades då det röda ölet,
Sköna drycken slutligt fördes
Att inunder jorden vila,
Ner uti den välvda källarn,
I en tunna, gjord av ekträd,
Inom koppartappens stängsel.
Därpå Pohjolas värdinna
Börjar bröllopsmat bereda,
Ställer kittlarna att koka,
510. Pannorna att högljutt fräsa,
Stora bröd hon sedan bakar,
Talkkuna i mängd tillreder,
Att förpläga goda folket,
Att den stora mängden mätta
Under Pohjas långa bröllop,
Sariolas dryckesgille.
Ren var brödet färdigbakat,
Redan talkkunan var tillredd;
När en liten tid förlidit,
520. Icke alltför långt därefter,
Stötte ölet i sin tunna,
Pöste drycken högt i källarn:
»Om den man dock ville komma,
Som mig drucke, som mig tömde,
Som en lovsång ville sjunga,
Prisa mig i goda kväden!»
Efter sångare man letar,
Söker runoskald förträfflig,
Den, som kunde skickligt kväda,
530. Stämma upp en härlig lovsång:
Sköna drycken slutligt fördes
Att inunder jorden vila,
Ner uti den välvda källarn,
I en tunna, gjord av ekträd,
Inom koppartappens stängsel.
Därpå Pohjolas värdinna
Börjar bröllopsmat bereda,
Ställer kittlarna att koka,
510. Pannorna att högljutt fräsa,
Stora bröd hon sedan bakar,
Talkkuna i mängd tillreder,
Att förpläga goda folket,
Att den stora mängden mätta
Under Pohjas långa bröllop,
Sariolas dryckesgille.
Ren var brödet färdigbakat,
Redan talkkunan var tillredd;
När en liten tid förlidit,
520. Icke alltför långt därefter,
Stötte ölet i sin tunna,
Pöste drycken högt i källarn:
»Om den man dock ville komma,
Som mig drucke, som mig tömde,
Som en lovsång ville sjunga,
Prisa mig i goda kväden!»
Efter sångare man letar,
Söker runoskald förträfflig,
Den, som kunde skickligt kväda,
530. Stämma upp en härlig lovsång:
