Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/329

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

325


Sång 20.
Laxen hämtades att sjunga,
Gäddan togs att lovsång kväda;
Laxen dugde ej att sjunga,
Gäddan ej att lovsång kväda:
Sneda voro laxens käftar,
Alltför glesa gäddans tänder.
 Efter sångare man letar,
Söker runoskald förträfflig,
Den, som kunde skickligt kväda,
540. Stämma upp en härlig lovsång:
Hämtades ett barn att sjunga,
Liten pilt att lovsång kväda;
Barnet dugde ej att sjunga,
Dregelmunnen ej att kväda:
Krokig är den lilles tunga,
Sned är tungans rot hos barnet.
 Häftigt hotar röda ölet,
Färska drycken yttrar vredgad
I sin kagge, gjord av ekträd,
550. Inom koppartappens stängsel:
»Om ej sångare man hämtar,
Ej en runoskald förträfflig,
Som förstår att skickligt kväda,
Stämma upp för mig en lovsång,
Alla band jag söndersparkar,
Väsnas så att bottnen brister!»
 Genast Pohjolas värdinna
Bragte bjudningar i omlopp,
Sände budskap ut att spridas,
560. Tog till orda så och sade: