Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

329


Sång 21.
Då hon såg sin svärson komma,
Yttrade ett ord och sade:
Sånger vid mågens ankomst
v. 23—226.

»Stormen ren jag trodde dåna,
Trodde någon vedrad ramla,
Havets vågor slå mot stranden
Eller markens stenar skramla;
Detta gick jag att betrakta,
Att på nära håll beskåda:
Icke var det dån av stormen,
30. Ingen vedrad hade ramlat,
Havet slog ej upp mot stranden,
Stenar skramlade ej heller;
Det är mågens folk som kommer,
Hundratal med honom följa.
 »Varav känner jag min svärson,
Mågen i den stora mängden?
Lätt är mågen känd i mängden:
Känd bland andra träd är häggen,
Eken synlig är i småskog,
40. Månen märks bland himlens stjärnor.
 »Mågen kör en kolsvart fåle,
Lik en varg, som bytet slukar,
Lik en korp, som flyr med rovet,
Lik en lärka, lättbevingad;
Gyllne siskor sex ses sitta
Sjungande på mågens loka,
Blåa fåglar sju ses flyga
Galande vid okets remtyg.»
 Nu ett gny från tåget höres,
50. Slädarna vid brunnen rassla,