Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/334

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

330


Sång 21.

Mågen åker in på gården,
In på gården brudgumsföljet,
Själv är mågen mitt i hopen,
Mitt ibland det goda folket,
Icke just ibland de främsta,
Icke bland de allra sista.
 »Ut I gossar, ut I kämpar,
Ut de längsta män på gården,
För att varje bröstrem lösa,
60. För att öppna varje draglänk,
Stängerna till marken sänka,
Föra mågen in i stugan!»
 Mågens svarta fåle springer,
Slängande den granna släden,
Av och an kring bröllopsgarden;
Sade Pohjolas värdinna:
»Träl, som tjänar mot betalning,
Bäste legodräng i bygden!
Fasttag mågens unga fåle,
70. Hingsten där med bläs i pannan,
Lös den ur dess kopparrede,
Ur dess tennbeprydda bröstrem,
Ur dess vackra dyra dragrem,
Ur dess loka, gjord av vide;
Så du mågens hingst må föra,
Med försiktighet den leda
Vid dess silkessnodda tömmar,
Vid den silverprydda grimman
Ut, att vältra sig på fältet,
80. På vår mjuka, jämna gårdsplan,