Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/341

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

337


Sång 21.
 Öl han först ur stopet tömmer,
Sedan yttrar han och säger:
 »Öl, du bästa dryck bland drycker,
Låt oss ej förgäves dricka;
Liva männerna att sjunga,
Gyllne struparna att kväda!
Värdarna helt säkert undra,
Och värdinnorna de tänka:
Månne sången redan tystnat,
270. Glädjens stämmor ren förstummats,
Eller bryggdes ölet dåligt,
Har en usel dryck man tappat,
När ej våra skalder sjunga,
Goda sångarna ej kväda,
Våra gäster stumma sitta,
Glädjens fåglar ej sig fröjda!
 »Vem skall här då sången sköta,
Vilken tunga ordet taga
Här vid detta Pohja-bröllop,
280. Detta lag i Sariola?
Bänkarna helt visst ej börja,
Om ej de, som på dem sitta;
Golven sjunga säkert icke,
Om ej de, som gå på golvet;
Fönstren fröjda sig ej heller,
Om ej fäderna vid fönstret;
Bordets kanter kväda icke,
Om ej de, som kring dem sitta;
Gluggen glammar ej i taket,
290. Om ej någon under gluggen.»

22 — Kalevala. I.