Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/342

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

338


Sång 21.

 Satt ett litet barn på golvet,
Litet mjölkskägg närmast ugnen,
Barnet talade på golvet,
Pilten yttrade vid härden:
»Icke är jag alltför gammal,
Icke mycket stark till kroppen,
Men likväl och det oaktat,
Om ej andra feta sjunga,
Raske karlar rösten höja,
300. Starke män en sång uppstämma,
Vill jag magre gosse sjunga,
Börja, bleka barn, att kväda,
Sjunga, om jag ock är mager,
Trots min klena kropp begynna,
Denna kväll till fröjd och fägnad,
Denna högtidsdag till heder!»
 Låg på ugnens mur en gubbe,
Denne talade och sade:
»Icke duger barnajoller,
310. Klagolåt av klena tungor!
Lögner äro barnens visor,
Flickors sånger tomma ord blott;
Låt den vise sången sköta,
Den som har en plats på bänken
 Därpå gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Finns väl här bland denna ungdom,
Här i detta stora släkte
Den, som lade hand i handen,
320. Likt en hake mot en annan,