Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/345

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

341


Sång 21.
Häpnad intog dem som hörde,
Häpnad dem som icke hörde.
Sade gamle Väinämöinen,
 Slutade sin sång sålunda:
»Dock, vad torde jag väl duga
Uti sång och annan kunskap!
Litet kan jag åstadkomma,
Intet står i min förmåga;
Men om skaparn skulle sjunga,
390. Tala med sin ljuva tunga,
Skaparn skulle härligt kväda,
Skulle sången skickligt sköta.
 »Haven sjönge han till honung
Och till ärter havets sandkorn,
Havets mull till malt han sjönge
Och till saltkorn havets småsten,
Vida lunderna till kornfält,
Svederna till veteåkrar,
Kullarna till sötmjölkskakor,
400. Kala klipporna till hönsägg.
»Skaparn skulle skickligt sjunga,
Skulle kväda, skulle skapa
Med sin sång, i denna gården
Alla skjul av kvigor fulla,
Alla tåg av sköna hjordar,
Svedjelunderna av mjölkkor,
Hundra nöt, med horn försedda,
Tusende med trinda juver.
 »Skaparn skulle kunnigt kväda,
410. Med sin sång han skulle skapa