Den här sidan har korrekturlästs
§ §
342
Sång 21.
Åt vår värd en päls av loskinn,
Klädeskappa åt värdinnan,
Nya skor åt gårdens döttrar,
Röda skjortor åt dess söner.
»Giv, o Gud, ock hädanefter,
Sanne skapare, förunna,
Att på detta vis man lever,
Att man alltid så sig skickar,
Här vid dessa Pohja-fester,
420. Sariolas dryckesgillen,
Att i floder ölet flyter,
Mjödet rinner uti strömmar
Här i dessa Pohjas pörten,
Sariolas stora stugor,
Att här sjunges hela dagen,
Kvällarna i fröjd förnötas,
Under denna värdens livstid,
I värdinnans levnadsdagar!
»Må ock Gud belöning ställa,
430. Skaparn lämna vedergällning
Åt vår värd på bordets ända,
In i boden åt värdinnan,
Löna sönerna vid noten,
Döttrarna i deras vävstol,
Att de aldrig måtte ångra,
Nästa år sig ej beklaga
Över detta långa bröllop,
Stora skarans dryckesgille!»
Klädeskappa åt värdinnan,
Nya skor åt gårdens döttrar,
Röda skjortor åt dess söner.
»Giv, o Gud, ock hädanefter,
Sanne skapare, förunna,
Att på detta vis man lever,
Att man alltid så sig skickar,
Här vid dessa Pohja-fester,
420. Sariolas dryckesgillen,
Att i floder ölet flyter,
Mjödet rinner uti strömmar
Här i dessa Pohjas pörten,
Sariolas stora stugor,
Att här sjunges hela dagen,
Kvällarna i fröjd förnötas,
Under denna värdens livstid,
I värdinnans levnadsdagar!
»Må ock Gud belöning ställa,
430. Skaparn lämna vedergällning
Åt vår värd på bordets ända,
In i boden åt värdinnan,
Löna sönerna vid noten,
Döttrarna i deras vävstol,
Att de aldrig måtte ångra,
Nästa år sig ej beklaga
Över detta långa bröllop,
Stora skarans dryckesgille!»
