Den här sidan har korrekturlästs
§ §
346
Sång 22.
Vetebröd, när nog du vilat,
Kärnfärskt smör, när upp du stigit;
När du smör ej ville äta,
Fick du skära för dig skinka!
»Inga sorger då du hade,
Ej det ringaste bekymmer:
Skogens furor lät du sörja,
Gärdselstörarna bekymras,
Tallarna på kärret klaga,
90. Björkarna på öde sandmon;
Själv du svävade som lövet,
Fladdrade omkring som fjäriln,
Var ett bär på moderns marker,
Var ett hallon lik på fältet.
»Nu från denna gård du bortgår.
Till en annan gård du kommer,
Där en annan mor befaller
I ett nytt och okänt hushåll.
Där är annat, här är annat,
100. Annat är i nya hemmet,
Annorlunda hornen ljuda,
Annorlunda knarrar dörren,
Annorlunda öppnas grinden,
Annat ljud dess gångjärn giva;
Ej du kan dess dörrar öppna,
Ej i grindarna dig svänga
Så som gårdens egna döttrar;
Eld förstår du ej att tända,
Ugnen kan du icke värma
110. Så som gårdens värd det önskar.
Kärnfärskt smör, när upp du stigit;
När du smör ej ville äta,
Fick du skära för dig skinka!
»Inga sorger då du hade,
Ej det ringaste bekymmer:
Skogens furor lät du sörja,
Gärdselstörarna bekymras,
Tallarna på kärret klaga,
90. Björkarna på öde sandmon;
Själv du svävade som lövet,
Fladdrade omkring som fjäriln,
Var ett bär på moderns marker,
Var ett hallon lik på fältet.
»Nu från denna gård du bortgår.
Till en annan gård du kommer,
Där en annan mor befaller
I ett nytt och okänt hushåll.
Där är annat, här är annat,
100. Annat är i nya hemmet,
Annorlunda hornen ljuda,
Annorlunda knarrar dörren,
Annorlunda öppnas grinden,
Annat ljud dess gångjärn giva;
Ej du kan dess dörrar öppna,
Ej i grindarna dig svänga
Så som gårdens egna döttrar;
Eld förstår du ej att tända,
Ugnen kan du icke värma
110. Så som gårdens värd det önskar.
