Den här sidan har korrekturlästs
§ §
345
Sång 22.
Nu din bortgång är förhanden,
Avskedsstunden ren sig närmar:
Den dig bortför, står bredvid dig,
Den dig tager, står vid dörren,
Hingsten ren i betslet biter,
Släden väntar unga jungfrun.
»Du som pengar efterfikat,
Varit snar att räcka handen,
Snabb att ta emot en brudskänk,
60. Att på fingret ringen träda,
Må nu släden efterfika,
Snabbt i granna skrindan stiga,
Vara snar att utåt färdas,
Raskt begiva dig på resan!
»Unga flicka, ingalunda
Har du sett dig om för mycket,
Varit särdeles förståndig,
Om ett ångrat köp du slutit,
Som du evigt får begråta,
70. Som du år från år beklagar,
När ditt fadershem du lämnat,
Flyttat bort från fosterjorden,
Från din goda moders närhet,
Från din fostrarinnas gårdar.
»Huru lycklig var du icke
Hemma i din faders gårdar,
Växte, blomman lik vid vägen,
Lik ett smultron uppå sveden;
Smör dig gavs, så snart du vaknat,
80. Mjölk, när du ditt läger lämnat,
Avskedsstunden ren sig närmar:
Den dig bortför, står bredvid dig,
Den dig tager, står vid dörren,
Hingsten ren i betslet biter,
Släden väntar unga jungfrun.
»Du som pengar efterfikat,
Varit snar att räcka handen,
Snabb att ta emot en brudskänk,
60. Att på fingret ringen träda,
Må nu släden efterfika,
Snabbt i granna skrindan stiga,
Vara snar att utåt färdas,
Raskt begiva dig på resan!
»Unga flicka, ingalunda
Har du sett dig om för mycket,
Varit särdeles förståndig,
Om ett ångrat köp du slutit,
Som du evigt får begråta,
70. Som du år från år beklagar,
När ditt fadershem du lämnat,
Flyttat bort från fosterjorden,
Från din goda moders närhet,
Från din fostrarinnas gårdar.
»Huru lycklig var du icke
Hemma i din faders gårdar,
Växte, blomman lik vid vägen,
Lik ett smultron uppå sveden;
Smör dig gavs, så snart du vaknat,
80. Mjölk, när du ditt läger lämnat,
