Den här sidan har korrekturlästs
§ §
348
Sång 22.
Då först sköte du i höjden,
Bleve du ett huvud högre!
»Sådant var mitt hopp i livet,
Var mitt mål i blomningsåldern,
Som ett bördigt år förväntat,
Motsett såsom sommarskörden.
Nu är ren mitt hopp besannat,
Nu är ren min bortgång nära,
Ena foten är på tröskeln
150. Och den andra ren i släden,
Men jag kan det ej förklara,
Vad som ändrat har mitt sinne:
Ej jag går med fröjd i hjärtat,
Icke skiljes jag med glädje
Från det gyllne hemmets gårdar,
Där jag suttit i min ungdom,
Från det hem, där upp jag vuxit,
Funnit bärgning hos min fader:
Med bekymmer far jag, späda,
160. Skiljer mig med saknad hädan,
Går mot famnen av en höstnatt,
Färdas ut på vårens halka,
Att ett spår ej syns på isen,
Ej ett fotsteg märks på halkan.
»Hurdant är väl andras sinne,
Huru andra brudars tankar?
Andra inga sorger känna,
Veta icke av bekymmer,
Såsom jag, beklagansvärda,
170. Jag, som dystra sorger närer
Bleve du ett huvud högre!
»Sådant var mitt hopp i livet,
Var mitt mål i blomningsåldern,
Som ett bördigt år förväntat,
Motsett såsom sommarskörden.
Nu är ren mitt hopp besannat,
Nu är ren min bortgång nära,
Ena foten är på tröskeln
150. Och den andra ren i släden,
Men jag kan det ej förklara,
Vad som ändrat har mitt sinne:
Ej jag går med fröjd i hjärtat,
Icke skiljes jag med glädje
Från det gyllne hemmets gårdar,
Där jag suttit i min ungdom,
Från det hem, där upp jag vuxit,
Funnit bärgning hos min fader:
Med bekymmer far jag, späda,
160. Skiljer mig med saknad hädan,
Går mot famnen av en höstnatt,
Färdas ut på vårens halka,
Att ett spår ej syns på isen,
Ej ett fotsteg märks på halkan.
»Hurdant är väl andras sinne,
Huru andra brudars tankar?
Andra inga sorger känna,
Veta icke av bekymmer,
Såsom jag, beklagansvärda,
170. Jag, som dystra sorger närer
