Den här sidan har korrekturlästs
§ §
350
Sång 22.
När de store fästmän komma,
Landets främste till dig fria,
Bör ett sådant svar du giva,
Å din sida till dem säga,
Och med dessa ord dem svara,
Och på detta sätt dig yttra:
»Icke är jag, icke blir jag
Den, som låter mig behaga,
Att som hustru fjärran föras,
210. Hemifrån i träldom tagas!
Ej en flicka med mitt sinne
Kan som en trälinna leva,
Vill i allt sig fogligt skicka,
Vänja sig vid ständig tuktan.
Gåve någon mig ett ord blott,
Strax han finge två tillbaka;
Ryckte någon mig i håret,
Grepe tag i mina lockar,
Skulle honom bort jag jaga,
220. Hastigt honom undandriva!»
»Men du lydde ej min varning,
Hörde icke vad jag sade,
Självmant gick du in i elden,
Villigt i den heta tjäran,
Skyndade i rävens släde,
Ställde dig på björnens medar,
Att i rävens släde föras,
Att av björnen fjärran bringas
Bort till träldom hos din svärfar
230. Ständig träldom hos din svärmor.
Landets främste till dig fria,
Bör ett sådant svar du giva,
Å din sida till dem säga,
Och med dessa ord dem svara,
Och på detta sätt dig yttra:
»Icke är jag, icke blir jag
Den, som låter mig behaga,
Att som hustru fjärran föras,
210. Hemifrån i träldom tagas!
Ej en flicka med mitt sinne
Kan som en trälinna leva,
Vill i allt sig fogligt skicka,
Vänja sig vid ständig tuktan.
Gåve någon mig ett ord blott,
Strax han finge två tillbaka;
Ryckte någon mig i håret,
Grepe tag i mina lockar,
Skulle honom bort jag jaga,
220. Hastigt honom undandriva!»
»Men du lydde ej min varning,
Hörde icke vad jag sade,
Självmant gick du in i elden,
Villigt i den heta tjäran,
Skyndade i rävens släde,
Ställde dig på björnens medar,
Att i rävens släde föras,
Att av björnen fjärran bringas
Bort till träldom hos din svärfar
230. Ständig träldom hos din svärmor.
