Den här sidan har korrekturlästs
§ §
377
Sång 23.
»Hur har du din mor förgätit,
Huru henne så förklenat?
Svåra smärtor hon har utstått,
Lidit mycken vedermöda,
När hon vilade i bastun,
Sträckte sig uppå sin halmbädd,
Då hon bragte dig till världen,
Skänkte dig ditt liv, du arma!»
Huru henne så förklenat?
Svåra smärtor hon har utstått,
Lidit mycken vedermöda,
När hon vilade i bastun,
Sträckte sig uppå sin halmbädd,
Då hon bragte dig till världen,
Skänkte dig ditt liv, du arma!»
Satt på stugans golv en gumma,
480. Ålderstigen, klädd i mantel,
Van från dörr till dörr att vandra,
Fjärran trakters stigar trampa,
Hon till orda tog och talte,
Höjde nu sin röst och sade:
Svärdotterns sång
v. 485—850.
»Tuppen galar för sin älskling,
Kycklingen för lilla vännen,
Kråkan jörg i stormens månad,
Kraxade vid vårens ankomst;
Hellre borde jag väl sjunga,
490. Hellre deras sång förstummas;
I sitt bo de ha en älskling,
Ha en vän i hemmet ständigt,
Vän och hem jag ensam saknar,
Är för evigt utan älskling.
»Hör min syster, vad jag säger!
När du går till makens boning,
Följ då ej din makes sinne,
Så som jag min make åtlytt,
480. Ålderstigen, klädd i mantel,
Van från dörr till dörr att vandra,
Fjärran trakters stigar trampa,
Hon till orda tog och talte,
Höjde nu sin röst och sade:
Svärdotterns sång
v. 485—850.
»Tuppen galar för sin älskling,
Kycklingen för lilla vännen,
Kråkan jörg i stormens månad,
Kraxade vid vårens ankomst;
Hellre borde jag väl sjunga,
490. Hellre deras sång förstummas;
I sitt bo de ha en älskling,
Ha en vän i hemmet ständigt,
Vän och hem jag ensam saknar,
Är för evigt utan älskling.
»Hör min syster, vad jag säger!
När du går till makens boning,
Följ då ej din makes sinne,
Så som jag min make åtlytt,
