Den här sidan har korrekturlästs
§ §
378
Sång 23.
Lyssnat till hans hala tunga,
500. Följt den stolte mannens sinne!
»Lik en blomma var jag fordom,
Liksom ljungen upp jag växte,
Lik en telning jag mig höjde,
Uppsköt som en blomsterstängel;
Åkerbär man mig benämnde,
Smekte mig med namnet älskling,
And benämnde mig min fader,
Lom jag nämndes av min moder,
Vattenfågel av min broder,
510. Gyllne siska av min syster,
Gick en blomma lik vid vägen,
Lik ett hallon över fältet,
Strövade vid stranden sorglöst,
Vandrade på blomsterkullar,
Sjöng i varje dal min visa,
Trallade på varje bergstopp,
Lekte glad i varje lövskog,
Fann min fröjd i svedjelunden.
»Munnen räven för i fällan,
520. Hungern hermelin’ i gillret,
Hågen flickan till sin fästman,
Lynnet till ett annat hemvist;
Så ju flickans håg är skapad,
Därtill är ju dottern vaggad,
Att en man som maka följa,
Träla i en svärmors gårdar.
»Bort jag vackra bär blev tagen,
Fjärran, unga hägg, jag fördes,
500. Följt den stolte mannens sinne!
»Lik en blomma var jag fordom,
Liksom ljungen upp jag växte,
Lik en telning jag mig höjde,
Uppsköt som en blomsterstängel;
Åkerbär man mig benämnde,
Smekte mig med namnet älskling,
And benämnde mig min fader,
Lom jag nämndes av min moder,
Vattenfågel av min broder,
510. Gyllne siska av min syster,
Gick en blomma lik vid vägen,
Lik ett hallon över fältet,
Strövade vid stranden sorglöst,
Vandrade på blomsterkullar,
Sjöng i varje dal min visa,
Trallade på varje bergstopp,
Lekte glad i varje lövskog,
Fann min fröjd i svedjelunden.
»Munnen räven för i fällan,
520. Hungern hermelin’ i gillret,
Hågen flickan till sin fästman,
Lynnet till ett annat hemvist;
Så ju flickans håg är skapad,
Därtill är ju dottern vaggad,
Att en man som maka följa,
Träla i en svärmors gårdar.
»Bort jag vackra bär blev tagen,
Fjärran, unga hägg, jag fördes,
