Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

379


Sång 23.
Arma lingon, för att säras,
530. Sköna smultron, att förbannas;
Blev av varje trädstam riven,
Blev av alla alar sårad,
Blev av alla björkar skråmad,
Blev av alla aspar skrapad.
 Bortgift blev jag, kom från hemmet,
Fördes till en svärmors gårdar,
Där det funnes, som man sade,
När som nygift dit jag fördes,
Stugor sex, av granar byggda,
540. Kammare till dubbelt antal,
Invid varje sved ett visthus,
Blomsterströdda fält vid tågen,
Kornfält invid bäckens bräddar,
Havreland vid varje mokant,
Tröskad säd i några lårar,
Än ej tröskad uti andra,
Pengar hundratals besparda,
Lika mycket att förvänta.
 »I mitt oförstånd jag följde,
550. Tanklöst gav jag hand och loven —
Byggd på stöttor sex var stugan,
Stod på stolpar sju eländigt;
Hårdhet mötte mig på sveden,
Kärlekslöshet uti lunden,
Sorg jag arma fann vid tågen,
Fann i skogarna bekymmer,
Öppet hat i några lårar,
Hemligt hat fördolt i andra;