Den här sidan har korrekturlästs
§ §
393
Sång 24.
Väven är som vävd av Kuutar,
Som om Päivätär den spunnit,
Som om Karlavagnens tärna,
Stjärnans dotter den fulländat!»
»Unge brudgum, sköne yngling,
Stolte man, du fagre fästman!
När du nu din färd begynner,
När från denna gård du reser
Vid din unga jungfrus sida,
90. Med din egen vackra duva,
Åk då icke denna siska,
Denna vita, vackra fågel
Ner i gropar invid vägen,
Kör ej fast mot gärdsgårdshörnen,
Stjälp ej henne över stubbar,
Kasta henne ej mot stenar!
Aldrig förr i fadershemmet,
I sin fagra moders gårdar,
Flickan blivit vräkt i gropar,
100. Kastad emot gärdsgårdshörnen,
Blivit åkt omkull mot stubbar,
Icke heller stjälpt mot stenar.
»Unge brudgum, sköne yngling,
Stolte man, du fagre fästman!
Tag ej denna unga jungfru,
Bortför ej din egen älskling
Att i hörnet mulen sitta,
Att i stugans vrå sig gömma!
Aldrig förr i fadershemmet,
110. I sin forna moders gårdar
Som om Päivätär den spunnit,
Som om Karlavagnens tärna,
Stjärnans dotter den fulländat!»
»Unge brudgum, sköne yngling,
Stolte man, du fagre fästman!
När du nu din färd begynner,
När från denna gård du reser
Vid din unga jungfrus sida,
90. Med din egen vackra duva,
Åk då icke denna siska,
Denna vita, vackra fågel
Ner i gropar invid vägen,
Kör ej fast mot gärdsgårdshörnen,
Stjälp ej henne över stubbar,
Kasta henne ej mot stenar!
Aldrig förr i fadershemmet,
I sin fagra moders gårdar,
Flickan blivit vräkt i gropar,
100. Kastad emot gärdsgårdshörnen,
Blivit åkt omkull mot stubbar,
Icke heller stjälpt mot stenar.
»Unge brudgum, sköne yngling,
Stolte man, du fagre fästman!
Tag ej denna unga jungfru,
Bortför ej din egen älskling
Att i hörnet mulen sitta,
Att i stugans vrå sig gömma!
Aldrig förr i fadershemmet,
110. I sin forna moders gårdar
