Den här sidan har korrekturlästs
§ §
396
Sång 24.
Rikligt skall du där förplägas,
Riklig mat och dryck dig bjudas,
Hästen skall ur redet spännas,
In i stallet skall han föras,
Mat och dryck åt honom räckas,
Havre bäras fram i skäppan.
»Ej du må om denna jungfru,
Om din vita, vackra fägel
Säga att hon släkt ej äger,
180. Eller att hon saknar skyldskap:
Talrik släkt vår jungfru äger,
Har en vittutgrenad skyldskap:
Om en kappe bönor utsås,
Får var släkting sig en böna,
Om en kappe linfrö såddes,
Växte för envar en tåga.
»Ej du må, du gode brudgum,
Unga jungfrun hårt behandla,
Lära henne vett med piskan,
190. Med en rem till klagan bringa,
Med en knippa ris att kvida,
Att vid lidrets dörr sig jämra!
Ännu aldrig unga jungfrun,
Aldrig förr i fadershemmet
Blivit med en piska straffad,
Tvingad med en rem att klaga,
Med en knippa ris att kvida,
Att vid lidrets dörr sig jämra.
»Ställ dig som en mur för henne,
200. Stå orubblig som en dörrpost,
Riklig mat och dryck dig bjudas,
Hästen skall ur redet spännas,
In i stallet skall han föras,
Mat och dryck åt honom räckas,
Havre bäras fram i skäppan.
»Ej du må om denna jungfru,
Om din vita, vackra fägel
Säga att hon släkt ej äger,
180. Eller att hon saknar skyldskap:
Talrik släkt vår jungfru äger,
Har en vittutgrenad skyldskap:
Om en kappe bönor utsås,
Får var släkting sig en böna,
Om en kappe linfrö såddes,
Växte för envar en tåga.
»Ej du må, du gode brudgum,
Unga jungfrun hårt behandla,
Lära henne vett med piskan,
190. Med en rem till klagan bringa,
Med en knippa ris att kvida,
Att vid lidrets dörr sig jämra!
Ännu aldrig unga jungfrun,
Aldrig förr i fadershemmet
Blivit med en piska straffad,
Tvingad med en rem att klaga,
Med en knippa ris att kvida,
Att vid lidrets dörr sig jämra.
»Ställ dig som en mur för henne,
200. Stå orubblig som en dörrpost,
