Den här sidan har korrekturlästs
§ §
391
Sång 24.
Låt din mor ej aga henne,
Ej din fader henne banna,
Ej en främling henne reta,
Granngårdsfolket henne tadla;
Ber din släkt dig aga henne,
Yrka andra på bestraffning,
Nänns du dock ej slå den arma,
Ej ditt hjärtas vän bestraffa,
Henne, som du tre år väntat,
210. Oavlåtligt efterfikat.
»Nej, förmana unga jungfrun,
Lär ditt äpple, gode brudgum,
Rätta henne under vilan,
Eller inom slutna dörrar,
Fortfar så ett år igenom,
Näps med ord det första året,
Blott med ögats blink det andra,
Tredje året med en trampning!
»Om hon icke aktar detta,
220. Ej om sådant sig bekymrar,
Bryt dig då ett rö ur vassen,
Sök dig uppå mon ett starrgräs,
Hota därmed unga jungfrun;
Rätta henne fjärde året,
Skräm med denna stängel henne,
Med den sträva starrens kanter,
Slå ej henne än med remmen,
Straffa henne ej med riset!
»Men om detta ej hon aktar,
230. Än ej efterföljer sådant,
Ej din fader henne banna,
Ej en främling henne reta,
Granngårdsfolket henne tadla;
Ber din släkt dig aga henne,
Yrka andra på bestraffning,
Nänns du dock ej slå den arma,
Ej ditt hjärtas vän bestraffa,
Henne, som du tre år väntat,
210. Oavlåtligt efterfikat.
»Nej, förmana unga jungfrun,
Lär ditt äpple, gode brudgum,
Rätta henne under vilan,
Eller inom slutna dörrar,
Fortfar så ett år igenom,
Näps med ord det första året,
Blott med ögats blink det andra,
Tredje året med en trampning!
»Om hon icke aktar detta,
220. Ej om sådant sig bekymrar,
Bryt dig då ett rö ur vassen,
Sök dig uppå mon ett starrgräs,
Hota därmed unga jungfrun;
Rätta henne fjärde året,
Skräm med denna stängel henne,
Med den sträva starrens kanter,
Slå ej henne än med remmen,
Straffa henne ej med riset!
»Men om detta ej hon aktar,
230. Än ej efterföljer sådant,
