Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/403

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

399


Sång 24.
Månne vargen henne rivit,
Skogens björnar henne sargat,
Eller är en varg dess fästman,
Har en björn hon fått till make?»
 Låg en gubbe högst på ugnen,
Åldrig tiggare på muren,
Gubben talade på ugnen,
Tiggarn yttrade på muren:
 »Ej du må, du arme brudgum,
270. Följa hustruns håg och sinne,
Hustruns håg och hala tunga,
Som jag gjort, jag arme gosse!
Kött jag köpte, bröd jag köpte,
Smör jag köpte, öl jag köpte,
Fisk av alla slag jag köpte,
Köpte flere sorter sovel,
Öl från hemmets egna trakter,
Vetebröd från fjärran nejder.
 »Fick ej därmed dock en duglig,
280. Erhöll ej en sedig hustru.
Kom hon in i stugan, tycktes
I mitt hår hon vilja flyga.
Vilt förvred hon anletsdragen,
Välvde ögonen i vrede,
Jämt hon suckade och gnällde,
Talte till mig, full av ondska,
Kallade mig ofta klumprygg,
Nämnde mig på spe en vedklabb.
 »Men jag fann ett annat medel,
290. Hittade en annan utväg: