Den här sidan har korrekturlästs
§ §
400
Sång 24.
När jag skalade ett björkris,
Slöt hon sig till mig, sin fågel;
När av en jag bröt en vidja,
Blev hon ödmjuk mot sin älskling;
När med videspön hon näpstes
Flög hon ömt sin vän om halsen.»
Slöt hon sig till mig, sin fågel;
När av en jag bröt en vidja,
Blev hon ödmjuk mot sin älskling;
När med videspön hon näpstes
Flög hon ömt sin vän om halsen.»
Djupt den arma bruden suckar,
Suckar djupt och hämtar andan,
Brister ut i bittra tårar,
300. Yttrar slutligen och säger:
Brudens avskedssång
v. 301—462.
»Andras bortgång redan stundar,
Andras avsked är förhanden,
Närmare är dock mitt avsked,
Närmare min egen bortgång,
Fastän det är tungt att skiljas,
Svårt i denna stund att lämna
Dessa vittberömda bygder,
Dessa sköna, goda gårdar,
Där så vackert upp jag vuxit,
310. Där jag skjutit upp så härligt
I min sälla blomningsålder,
Lycklig under barnaåren!
»Förr jag icke kunnat ana,
Aldrig i mitt liv förmoda,
Tro att bort jag skulle vandra,
Ana att jag skulle föras
Bort från detta slottets nejder,
Bort från denna åsens skuldror;
Suckar djupt och hämtar andan,
Brister ut i bittra tårar,
300. Yttrar slutligen och säger:
Brudens avskedssång
v. 301—462.
»Andras bortgång redan stundar,
Andras avsked är förhanden,
Närmare är dock mitt avsked,
Närmare min egen bortgång,
Fastän det är tungt att skiljas,
Svårt i denna stund att lämna
Dessa vittberömda bygder,
Dessa sköna, goda gårdar,
Där så vackert upp jag vuxit,
310. Där jag skjutit upp så härligt
I min sälla blomningsålder,
Lycklig under barnaåren!
»Förr jag icke kunnat ana,
Aldrig i mitt liv förmoda,
Tro att bort jag skulle vandra,
Ana att jag skulle föras
Bort från detta slottets nejder,
Bort från denna åsens skuldror;
