Den här sidan har korrekturlästs
§ §
403
Sång 24.
Springa över hemmets gårdar,
380. Stå vid stugans vägg därute;
Andra skola golven sopa,
Städa stugans släta tiljor;
Renar få på åkern springa,
Lon i mina skogar löpa,
Vildgäss bo i mina lunder,
Fåglar i min lövskog vila!
»Hän jag skiljes, bort jag vandrar,
Flyktar med en annan flykting
I en höstnatts dunkla sköte,
390. Ut på halkan av en våris,
Att ett spår ej syns på isen,
Ej ett fjät förmärks på halkan,
Ej min klädnings fläkt på drivan,
Ej på snön av fålln en strimma.
»När jag sedan återkommer;
När jag hemmets gård besöker,
Ej min mor min röst förnimmer,
Ej min fader hör min stämma,
Om jag ock på graven gråter,
400. Om på deras stoft jag sörjer.
Gräset redan frodigt grönskar,
Vuxit har en enrisbuske
Över moderns stoft i graven,
Över fostrarinnans huvud.
»När till hemmet då jag kommer,
Hit till dessa vida gårdar,
Lär väl ingen mer mig känna,
Ingen ann’ än dessa tvenne:
380. Stå vid stugans vägg därute;
Andra skola golven sopa,
Städa stugans släta tiljor;
Renar få på åkern springa,
Lon i mina skogar löpa,
Vildgäss bo i mina lunder,
Fåglar i min lövskog vila!
»Hän jag skiljes, bort jag vandrar,
Flyktar med en annan flykting
I en höstnatts dunkla sköte,
390. Ut på halkan av en våris,
Att ett spår ej syns på isen,
Ej ett fjät förmärks på halkan,
Ej min klädnings fläkt på drivan,
Ej på snön av fålln en strimma.
»När jag sedan återkommer;
När jag hemmets gård besöker,
Ej min mor min röst förnimmer,
Ej min fader hör min stämma,
Om jag ock på graven gråter,
400. Om på deras stoft jag sörjer.
Gräset redan frodigt grönskar,
Vuxit har en enrisbuske
Över moderns stoft i graven,
Över fostrarinnans huvud.
»När till hemmet då jag kommer,
Hit till dessa vida gårdar,
Lär väl ingen mer mig känna,
Ingen ann’ än dessa tvenne:
