Den här sidan har korrekturlästs
§ §
402
Sång 24.
Icke mina många fränder,
350. Hemmets kära anförvanter
Börja att däröver sörja,
Eller av bekymmer gripas,
Att jag går till andra nejder,
Färdas fjärran ut i världen!
Skaparns sköna sol ju skiner,
Skaparns gyllne måne glänser,
Himlens klara stjärnor tindra,
Karlavagnen ut sig sträcker
Även längre bort i rymden,
360. Även annorstäds i världen,
Än på faderns gård allenast,
Över dessa hemmets stugor.
»Hän jag skiljes, bort jag vandrar,
Går från detta gyllne hemvist,
Från min faders, från min moders
Alltid gästfritt öppna boning;
Lämnar mina kärr och marker,
Mina gräsbevuxna gårdar,
Lämnar mina klara sjöar,
370. Mina sandbetäckta stränder
Att av nejdens gummor grumlas,
Att av vallhjon genomvadas.
»Andra få nu kärren trampa,
Över mina marker irra,
Vila sig i mina lunder,
Genomströva mina hedar,
Stiga på min gärdeslinda
Och beträda tågets renar,
350. Hemmets kära anförvanter
Börja att däröver sörja,
Eller av bekymmer gripas,
Att jag går till andra nejder,
Färdas fjärran ut i världen!
Skaparns sköna sol ju skiner,
Skaparns gyllne måne glänser,
Himlens klara stjärnor tindra,
Karlavagnen ut sig sträcker
Även längre bort i rymden,
360. Även annorstäds i världen,
Än på faderns gård allenast,
Över dessa hemmets stugor.
»Hän jag skiljes, bort jag vandrar,
Går från detta gyllne hemvist,
Från min faders, från min moders
Alltid gästfritt öppna boning;
Lämnar mina kärr och marker,
Mina gräsbevuxna gårdar,
Lämnar mina klara sjöar,
370. Mina sandbetäckta stränder
Att av nejdens gummor grumlas,
Att av vallhjon genomvadas.
»Andra få nu kärren trampa,
Över mina marker irra,
Vila sig i mina lunder,
Genomströva mina hedar,
Stiga på min gärdeslinda
Och beträda tågets renar,
