Den här sidan har korrekturlästs
§ §
428
Sång 25.
Ofta hon gått ner i bastun
560. Helt allena, mitt i natten,
Utan att för vargar rädas
Eller frukta skogens vilddjur.
»Nu jag prisat har värdinnan,
Prisa vill jag nu vår talman!
Vem är här till talman utsedd,
Vald att leda bröllopståget?
Bygdens bäste man är talman,
Nejdens prydnad vägen visat.
»Klädd är denne gode talman
570. I en rock av utländskt vadmal,
Tätt åtsittande kring bröstet,
Ledig och bekväm kring livet.
»Klädd är ock vår gode talman
I en smal kaftan av kläde:
Fållarna i sanden släpa
Och dess skörten nå till marken.
»Något litet skönjes skjortan,
Skymtar fram helt obetydligt:
Fin är väven, som om Kuutar,
580. Tennbriskprydda tärnan, vävt den.
Även bär vår gode talman
Kring sitt liv en präktig gördel,
Vävd av solens sköna dotter,
Stickad av dess rosenfingrar
På en tid, då eld ej lyste,
Då man eld ännu ej kände.
»Klädd är ock vår gode talman
Uti sköna silkesstrumpor,
560. Helt allena, mitt i natten,
Utan att för vargar rädas
Eller frukta skogens vilddjur.
»Nu jag prisat har värdinnan,
Prisa vill jag nu vår talman!
Vem är här till talman utsedd,
Vald att leda bröllopståget?
Bygdens bäste man är talman,
Nejdens prydnad vägen visat.
»Klädd är denne gode talman
570. I en rock av utländskt vadmal,
Tätt åtsittande kring bröstet,
Ledig och bekväm kring livet.
»Klädd är ock vår gode talman
I en smal kaftan av kläde:
Fållarna i sanden släpa
Och dess skörten nå till marken.
»Något litet skönjes skjortan,
Skymtar fram helt obetydligt:
Fin är väven, som om Kuutar,
580. Tennbriskprydda tärnan, vävt den.
Även bär vår gode talman
Kring sitt liv en präktig gördel,
Vävd av solens sköna dotter,
Stickad av dess rosenfingrar
På en tid, då eld ej lyste,
Då man eld ännu ej kände.
»Klädd är ock vår gode talman
Uti sköna silkesstrumpor,
