Den här sidan har korrekturlästs
§ §
439
| och lekar ut byn. Bägge avgiva heliga löften härom: 273—314. — Lemminkäinens moder prisar sin sons lycka och gläder sig över den unga svärdottern 315—402 | sid. 149—162 |
| Tolfte sången. Kyllikki glömmer sin ed och går ut i byn, varöver Lemminkäinen högeligen förtörnas; han besluter genast att övergiva henne och i Pohjola söka sig en annan maka: 1—128. — Hans moder avråder honom förgäves från denna färd, vilken hon fruktar skall medföra hans undergäng; Lemminkäinen, som härunder kammar sitt hår, kastar förtrytsamt sin borste mot väggen, säger att hans död icke skall stunda förrän blod flyter ur denna borste: 129— 212. — Han rustar sig till färden, och begiver sig till Pohjola, där han snart genom besvärjelser undandriver alla gårdens män, med undantag av en gammal usel herde: 213—504 | sid. 163—180 |
| Trettonde sången. Lemminkäinen begär av Pohjolas värdinna hennes dotter till äkta, men den gamla fordrar att han dessförinnan skall fånga Hiisis älg: 1—30. — Lemminkäinen skaffar sig skidor, begiver sig modigt ut på jakten och upphinner slutligen älgen, som dock innan kort åter undkommer, varvid Lemminkäinen råkar sönderbryta sina skidor: 31—270 | sid. 181—190 |
| Fjortonde sången. Lemminkäinen lyckas omsider att medelst övliga skogsmannasånger och böner till vildmarkens gudamakter fånga Hiisis älg och bringar den till Pohjola: 1—270. — Nu förelägges honom att tygla Hiisis eldfrustande hingst; han utför värvet och medför hingsten till Pohjola: 271—372. — Såsom ett tredje prov fordrar då Louhi, att han skall skjuta en svan uppå Tuonis älv, och han begiver sig ner till dess strand, men här lurar på honom den gamle herden från |
