Den här sidan har korrekturlästs
§ §
48
Sång 3.
Plats han tog på glädjestenen,
Satte sig på sångarhällen,
Sjöng en stund och sjöng en annan,
Sjöng en tredje stund därjämte;
Så besvärjelsen han löste,
Tog tillbaka trolldomsorden.
Men den unge Joukahainen
Kom nu upp ur dyn med hakan,
Höjde skägget utur gyttjan,
480. Och hans häst steg fram ur stenen,
Släden framstod utur ruskan,
Piskan ur ett rö vid stranden.
I sitt åkdon han sig satte,
Slängde sig uti sin släde,
Åkte bort med dystert sinne,
Med bekymmer i sitt hjärta,
Till sin gamla goda moder,
Hemåt, till den ålderstigna.
Fram med mycket brak han färdas,
490. Med ett sällsamt gny mot hemmet;
Släden krossar han mot rian,
Fimmerstängerna mot trappan.
Men hans moder anar oråd
Och hans fader honom frågar:
»Har med flit du krossat släden,
Fimmerstängerna med avsikt?
Säg, vi far du fram så sällsamt,
Åker hem så oförståndigt?»
Nu den unge Joukahainen
500. Började att bittert gråta,
Satte sig på sångarhällen,
Sjöng en stund och sjöng en annan,
Sjöng en tredje stund därjämte;
Så besvärjelsen han löste,
Tog tillbaka trolldomsorden.
Men den unge Joukahainen
Kom nu upp ur dyn med hakan,
Höjde skägget utur gyttjan,
480. Och hans häst steg fram ur stenen,
Släden framstod utur ruskan,
Piskan ur ett rö vid stranden.
I sitt åkdon han sig satte,
Slängde sig uti sin släde,
Åkte bort med dystert sinne,
Med bekymmer i sitt hjärta,
Till sin gamla goda moder,
Hemåt, till den ålderstigna.
Fram med mycket brak han färdas,
490. Med ett sällsamt gny mot hemmet;
Släden krossar han mot rian,
Fimmerstängerna mot trappan.
Men hans moder anar oråd
Och hans fader honom frågar:
»Har med flit du krossat släden,
Fimmerstängerna med avsikt?
Säg, vi far du fram så sällsamt,
Åker hem så oförståndigt?»
Nu den unge Joukahainen
500. Började att bittert gråta,
