Den här sidan har korrekturlästs
§ §
49
Sång 3.
Sorgsen och med nedsänkt huvud,
Med åt sidan lutad mössa,
Med av smärta stela läppar,
Näsan nedtryckt över munnen.
Modern skyndar då att fråga,
Spörjer, då hon ser hans smärta:
»Varför gråter du, min gosse,
Unge son, säg vi du sörjer,
Med av smärta stela läppar,
510. Näsan ner mot munnen sjunken?»
Sade unge Joukahainen:
»O min moder, som mig burit!
Skäl sig nogsamt hava yppat,
Svåra saker förefallit,
Orsak nog jag har att sörja,
Mångahanda skäl att klaga:
Därför all min tid jag gråter,
Sörjer hela livet genom,
Att jag Aino bort har givit,
520. Lovat bort min moders dotter
Åt den gamle Väinämöinen,
Åt en sångare till maka,
Till ett stöd åt skröplig gubbe,
Som i vrån beständigt sitter.»
Modern gnuggar sina händer,
Bägge händerna hon gnuggar,
Yttrar så ett ord och säger:
»Gråt ej, du min egen gosse!
Här är icke skäl att gråta,
530. Ingen orsak till bekymmer:
Med åt sidan lutad mössa,
Med av smärta stela läppar,
Näsan nedtryckt över munnen.
Modern skyndar då att fråga,
Spörjer, då hon ser hans smärta:
»Varför gråter du, min gosse,
Unge son, säg vi du sörjer,
Med av smärta stela läppar,
510. Näsan ner mot munnen sjunken?»
Sade unge Joukahainen:
»O min moder, som mig burit!
Skäl sig nogsamt hava yppat,
Svåra saker förefallit,
Orsak nog jag har att sörja,
Mångahanda skäl att klaga:
Därför all min tid jag gråter,
Sörjer hela livet genom,
Att jag Aino bort har givit,
520. Lovat bort min moders dotter
Åt den gamle Väinämöinen,
Åt en sångare till maka,
Till ett stöd åt skröplig gubbe,
Som i vrån beständigt sitter.»
Modern gnuggar sina händer,
Bägge händerna hon gnuggar,
Yttrar så ett ord och säger:
»Gråt ej, du min egen gosse!
Här är icke skäl att gråta,
530. Ingen orsak till bekymmer:
4 — Kalevala. I.
