Den här sidan har korrekturlästs
§ §
100
Sång 31.
Skulle nog min faders smärtor
Och min moders kval jag hämna!»
Detta hörer Untamoinen,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Denne blir mitt släktes bane,
Kalervo står upp i honom!»
Männerna, de överlägga,
Gårdens kvinnor eftersinna,
Vart man kunde gossen bringa,
120. Hur hans död beredas kunde.
Gossen lägges i en fjärding,
Stickes in uti en tunna,
Kastas jämte den i vattnet,
Sänkes ner i böljans sköte.
Ut man gick till slut att skåda,
Efter tvenne, trenne nätter,
Huruvida gossen drunknat,
Ljutit döden i sin fjärding.
Gossen hade icke drunknat,
130. Icke dött uti sin fjärding,
Ut ur fjärdingen han sluppit,
Och på böljans rygg han sitter,
Bär ett kopparspö i handen,
Med en metrev, snodd av silke;
Fisk ur havet upp han metar,
Mäter vattnets djup i havet:
Vatten finnes än i havet,
Nog att fylla tvenne skopor,
Och, om noga upp det mätes,
140. Kanske något på den tredje.
Och min moders kval jag hämna!»
Detta hörer Untamoinen,
Yttrar själv ett ord och säger:
»Denne blir mitt släktes bane,
Kalervo står upp i honom!»
Männerna, de överlägga,
Gårdens kvinnor eftersinna,
Vart man kunde gossen bringa,
120. Hur hans död beredas kunde.
Gossen lägges i en fjärding,
Stickes in uti en tunna,
Kastas jämte den i vattnet,
Sänkes ner i böljans sköte.
Ut man gick till slut att skåda,
Efter tvenne, trenne nätter,
Huruvida gossen drunknat,
Ljutit döden i sin fjärding.
Gossen hade icke drunknat,
130. Icke dött uti sin fjärding,
Ut ur fjärdingen han sluppit,
Och på böljans rygg han sitter,
Bär ett kopparspö i handen,
Med en metrev, snodd av silke;
Fisk ur havet upp han metar,
Mäter vattnets djup i havet:
Vatten finnes än i havet,
Nog att fylla tvenne skopor,
Och, om noga upp det mätes,
140. Kanske något på den tredje.
