Den här sidan har korrekturlästs
§ §
101
Sång 31.
Untamoinen eftersinnar:
»Vad skall göras med den gossen,
Hur skall han avdagatagas,
På vad sätt om livet bringas?»
Sina trälar lät han samla
Stora torra björkträdsstammar,
Höga barrbevuxna furor
Och en mängd av kådigt virke
För att bränna upp en gosse,
150. För att Kullervo förgöra.
Och i hög man sammansstaplar
Stora torra björkträdsstammar,
Höga barrbevuxna furor
Och en mängd av kådigt virke,
Tusentals av lass med näver,
Hasselklabbar hundra famnar;
Eld i veden nu man tände,
Stack i brand det stora bålet,
Sluteligen slängdes gossen
160. Mitt i eldens högsta låga.
Bålet brann en dag och tvenne,
Brann ännu på tredje dagen,
Och då gick man ut att se det:
Gossen låg på knä i askan,
Intill armarna bland kolen,
Med en stake uti handen,
Rörde om med den i glöden,
Föste alla kol tillhopa,
Men förbränt var ej ett hårstrå,
170. Ej det minsta fjun var avsvett.
»Vad skall göras med den gossen,
Hur skall han avdagatagas,
På vad sätt om livet bringas?»
Sina trälar lät han samla
Stora torra björkträdsstammar,
Höga barrbevuxna furor
Och en mängd av kådigt virke
För att bränna upp en gosse,
150. För att Kullervo förgöra.
Och i hög man sammansstaplar
Stora torra björkträdsstammar,
Höga barrbevuxna furor
Och en mängd av kådigt virke,
Tusentals av lass med näver,
Hasselklabbar hundra famnar;
Eld i veden nu man tände,
Stack i brand det stora bålet,
Sluteligen slängdes gossen
160. Mitt i eldens högsta låga.
Bålet brann en dag och tvenne,
Brann ännu på tredje dagen,
Och då gick man ut att se det:
Gossen låg på knä i askan,
Intill armarna bland kolen,
Med en stake uti handen,
Rörde om med den i glöden,
Föste alla kol tillhopa,
Men förbränt var ej ett hårstrå,
170. Ej det minsta fjun var avsvett.
