Den här sidan har korrekturlästs
§ §
113
Sång 32.
Att min hjord i nöd ej råkar,
Ej av skam och skada drabbas,
Att i kärr en klöv ej sjunker,
Icke ner i källor snavar,
Tvärt emot den högstes önskan,
Jumalas beslut och vilja!
»Hämta långtifrån ett vallhorn,
Från det höga fästets navle,
Grip en honingslur från himlen,
120. Tag ett honingshorn från jorden,
Blås med kraft i detta vallhorn,
Stöt uti den gälla luren,
Kalla blommor fram på kullar,
Kläd i skönhet sandmons kanter
Skänk behag åt svedjebranter,
Ljuvlighet åt lövskogsbrynet,
Gjut kring kärrens kanter honing,
Vört vid alla källors bräddar!
»Mata sedan hela hjorden,
130. Låt min boskap näring finna,
Mätta den med honingsfoder,
Giv den honing till att dricka,
Mata mina kor med gullgräs,
Låt dem silvergräs förtära,
Invid kärr, likt vasslan lösa,
Invid lättupprörda källor,
Invid vattenfall som brusa,
Invid strida strömmars stränder
Och på guldbeströdda kullar,
140. Silverrika svedjemarker!
Ej av skam och skada drabbas,
Att i kärr en klöv ej sjunker,
Icke ner i källor snavar,
Tvärt emot den högstes önskan,
Jumalas beslut och vilja!
»Hämta långtifrån ett vallhorn,
Från det höga fästets navle,
Grip en honingslur från himlen,
120. Tag ett honingshorn från jorden,
Blås med kraft i detta vallhorn,
Stöt uti den gälla luren,
Kalla blommor fram på kullar,
Kläd i skönhet sandmons kanter
Skänk behag åt svedjebranter,
Ljuvlighet åt lövskogsbrynet,
Gjut kring kärrens kanter honing,
Vört vid alla källors bräddar!
»Mata sedan hela hjorden,
130. Låt min boskap näring finna,
Mätta den med honingsfoder,
Giv den honing till att dricka,
Mata mina kor med gullgräs,
Låt dem silvergräs förtära,
Invid kärr, likt vasslan lösa,
Invid lättupprörda källor,
Invid vattenfall som brusa,
Invid strida strömmars stränder
Och på guldbeströdda kullar,
140. Silverrika svedjemarker!
8 — Kalevala. II.
