Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

112


Sång 32.

Mjölksånger.
v. 141—228.

 »Bilda gyllne vattenbrunnar
Uppå fältets bägge sidor,
Att min hjord ur dem kan dricka,
Att han ljuvlig saft får hämta
Uti rikligt fyllda juver,
Spenar, trängande och stinna,
Så att alla ådror svälla,
Att i floder mjölken strömmar,
Att i bäckar mjölken flödar,
150. Att i forsar mjölken svallar,
Och att alla mjölkrör sjuda,
Alla mjölkkanaler sorla
Och beständigt från sig giva,
Ideligen rikligt rinna,
Dem till trots som avund hysa,
Tvärt emot var oväns vilja,
Att ej mjölken förs till Mana,
Att ej hjordens skänk förskingras;
 »Många äro de och onda,
160. Som till Mana mjölken föra,
Som förstöra hjordens gåva
Och som kornas skänk förskingra:
Ringa är de godas antal,
Som sin mjölk från Mana hämta,
Som från byn sig henne skaffa,
Eller utomhus förvärva.
 »Icke plägade min moder
Uti byn besked begära,
Råd i andra gårdar söka;
170. Ty sin mjölk hon fick från Mana,